Nu när jag flyttat till Stockholm så träffar jag inte mina vänner lika mycket som jag önskar vi kunde göra och vilket gör att jag saknar dem otroligt mycket! Det är ju inte heller så lätt att resa fram och tillbaka på helgerna, det är både dyrt och tar ganska lång tid. Jag hoppas att vi inte glider isär allt för mycket och att vi ändå har samma relation som innan, att de vet att även fast jag är 50 mil ifrån dem finns jag alltid för dem när de behöver mig. Jag saknar att om jag en dag känner mig ensam och nere och inte har något att göra inte kan träffa någon av dem som kan muntra upp mig.(dessa dagar kommer titt som tätt) Jag saknar att gå ut på fredagar och lördagar och röja sönder. Jag saknar alla våra stunder där vi skrattar som aldrig förr. Jag saknar våra sovaövermys.

Några av mina vänner finns i Norge just nu, så det blir ju inte ofta vi kan träffas inte. T r å k i g t. Men idag kommer fina Fanny hit till Stockholmo och vi ska ha det hur bra som helst! Jag hoppas också att vi alla träffas i påsk och har det riktigt trevligt.

Jag saknar också att gå i skolan lite. Att träffa människor varje dag. Men jag hoppas att jag snart ska sätta mig vid skolbänken igen. Är nog inte riktigt redo än, men snart så. Hoppas jag. Det ska bli så roligt att träffa nya härliga människor. Och vänner hoppas jag att jag också kan finna mig. Det saknar jag här i storstaden. hehe

Jag saknar att träna. Har inte tid att träna speciellt mycket, blir oftast att jag går ut och promenerar/springer på helgena eller eftermiddagarna på veckan. Vill gärna ha ett gymkort men har lite dåligt med pengar. Jag saknar längdåkningen. Jag skulle velat ha satsat, men gav upp. Typiskt mig för några år sedan.

Sen saknar jag ju såklart min mormor och morfar oerhört mycket. Mest av allt faktiskt.