Ett sista ögonblick..svårt. Kan skriva mycket om ett sista ögonblick. Tankarna går oftast till sorgliga och tråkiga händelser. Man vill ha ett sista ögonblick med någon närstående som lämnat världen eller något liknande. Jag vill se mitt sista ögonblick som ett bra avslut. Jag vill ha ett sista ögonblick där jag är lycklig och känner att jag mår riktigt bra. Där jag känner mig omtyckt och älskad av vänner och familj. Ett bra avslut helt enkelt.

Jag har nog ganska många rädslor, är rädd för lite allt möjligt. Eller kanske inte rädd, men lite feg kanske man kan säga. Men ofta brukar jag övervinna min feghet och göra det jag är lite skraj för. I alla fall på senare tid. Jag gillar att utmana mikg själv och se vad jag vågar, och inte vågar!

Oj, hmm, jag är väldigt känslig av mig så jag kan gråta ganska lätt. Jag kan börja gråta när jag är riktigt arg, när jag ledsen, när jag är glad, när jag är lycklig, ja, typ för vad som helst.

När jag blir arg kan det lätt bli att jag gråter en skvätt, kanske när jag känner att det är lite mitt fel. Eller när jag känner att andra har så otroligt fel och jag kan inget mer säga för att få dem att fatta.

Jag blir ledsen när jag tänker på saker jag saknar, personer jag saknar. Kan lätt bli så att jag fäller några tårar på kvällskvisten när tankarna kommer. Det hände mycket under gymnasietiden, inte så jätteofta längre. Men perioderna kommer ju när de vill.

Sen kan jag även bli så glad och lycklig att jag gråter, det kan nog alla. När jag känner att jag lyckats med något eller att någon annan åstadkommit deras livs dröm eller något annat som gör mig riktigt riktigt glad.

Jag blir ledsen när jag bråkar med vänner, eller med någon annan, då kan det lätt bli att jag gråter en skvätt.

Vad som får mig att må bra är att se andra må bra, så enkelt är det. Jag blir glad när jag ser andra människor vara glada. Speciellt om jag bidragit till att de är glada. Så har det alltid varit för mig.

Jag mår bra när jag umgås med mina nära och kära, familj och vänner. När man inte setts på ett tag är det jäkligt skönt att få träffa dem igen! Det gör att jag mår prima vid dessa tillfällen! Det år så otroligt skönt att komma hem efter att man varit borta väldigt länge. Då mår jag bra. Det är lugnt och skönt.

Jag mår bra av att skratta. Att skratta med kompisar, eller med vem som helst för den delen. Efter en lång jobbdag åker man till kusin och skrattar lite och jag känner mig lycklig.

Jag mår bra av barn. Jag älskar barn. För det mesta. Jag blir glad när jag ser dem lyckas, jag blir glad när jag dem utvecklas. Det bästa är att se just det ögonblicket när något går upp för dem, t.ex. hur något fungerar, och de blir oerhört glada och stolta att de lyckats.

Finns mycket mer som jag mår bra av, men har inte tid att skriva mer! heheh

För den delen! hade besök av kära Fanny i helgen. Det var mycket uppskattat! Hade en superbra helg och hoppas på fler sådana. Vi åt god mat och var ute och kolla läget på några av Stockholms barer. Skönt att komma ut lite och träffa folk. Men till påsk kör vi igen! med hela fina gänget!(nästan)

Det finns många saker som jag sagt, gjort och inte gjort som jag nu i efterhand ångrar. Men på ett sätt ångrar jag det inte eftersom det är på grund av detta jag är den person jag är i nuläget. Hade jag inte upplevt de saker jag, nu i efterhand kanske ångrar, hade jag inte varit där jag är idag. Man lär sig av sina misstag, jag har i alla fall lärt mig av mina misstag.

Jag tänker inte gå in på något specifikt som jag ångrar att jag sagt eller gjort. Men det finns miljoner saker jag har sagt som jag verkligen ångrar, som jag nu idag inte kan förstå varför jag sagt. Sedan finns det ju alltid smågrejer man säger som man efteråt kommer på inte var så passande. Men så kommer det ju alltid att vara.

Jag har gjort saker jag verkligen ångrar, som jag skäms sååååå över att jag gjort. Jag har gått över gränsen några gånger kan man säga. Det är saker jag inte kommer att skryta om inte. Inget mer med det.

Men som sagt, man formas av sina misstag.

Nu när jag flyttat till Stockholm så träffar jag inte mina vänner lika mycket som jag önskar vi kunde göra och vilket gör att jag saknar dem otroligt mycket! Det är ju inte heller så lätt att resa fram och tillbaka på helgerna, det är både dyrt och tar ganska lång tid. Jag hoppas att vi inte glider isär allt för mycket och att vi ändå har samma relation som innan, att de vet att även fast jag är 50 mil ifrån dem finns jag alltid för dem när de behöver mig. Jag saknar att om jag en dag känner mig ensam och nere och inte har något att göra inte kan träffa någon av dem som kan muntra upp mig.(dessa dagar kommer titt som tätt) Jag saknar att gå ut på fredagar och lördagar och röja sönder. Jag saknar alla våra stunder där vi skrattar som aldrig förr. Jag saknar våra sovaövermys.

Några av mina vänner finns i Norge just nu, så det blir ju inte ofta vi kan träffas inte. T r å k i g t. Men idag kommer fina Fanny hit till Stockholmo och vi ska ha det hur bra som helst! Jag hoppas också att vi alla träffas i påsk och har det riktigt trevligt.

Jag saknar också att gå i skolan lite. Att träffa människor varje dag. Men jag hoppas att jag snart ska sätta mig vid skolbänken igen. Är nog inte riktigt redo än, men snart så. Hoppas jag. Det ska bli så roligt att träffa nya härliga människor. Och vänner hoppas jag att jag också kan finna mig. Det saknar jag här i storstaden. hehe

Jag saknar att träna. Har inte tid att träna speciellt mycket, blir oftast att jag går ut och promenerar/springer på helgena eller eftermiddagarna på veckan. Vill gärna ha ett gymkort men har lite dåligt med pengar. Jag saknar längdåkningen. Jag skulle velat ha satsat, men gav upp. Typiskt mig för några år sedan.

Sen saknar jag ju såklart min mormor och morfar oerhört mycket. Mest av allt faktiskt.

Jag är inte så bra på att blogga just nu. Har inte så mycket ork och knappt någon tid. men så är det ju ibland. Tänkte i alla fall nu försöka mig på att skriva om vad som upprör mig. Ja, det är nog en hel del det.

Lögnare
Något som verkligen upprör mig är människor som inte kan tala sanning, människor som är oärliga. Nu menar jag folk som verkligen är elaka och ljuger hela tiden. Alla ljuger vi någon gång, men det finns de som är riktiga svin, som står och ljuger en rakt upp i ansiktet och man själv vet sanningen.

Nedtryckare
Jag stör mig grymt mycket på människor som trycker ner människor för att själva få bättre status och uppmärksamhet. De som tror att andra tycker mer om dem för att de är elaka mot andra. För mig är det helt tvärtom, jag slösar inte energi på sådana människor. Det syntes nog i gymnasiet skulle jag tro.

Folk som endast är ute efter uppmärksamhet
Det är så fruktansvärt störande när människor endast vill ha uppmärksamhet, från allt och alla. Man gör vad som helst bara för att få 50likes på facebook, eller 100 kommentarer på en bild där tuttarna är uppe vid hakan. Människor som säger A men inte B, till exempel om man skriver att man mår så jäklans dåligt eller någonting annat för att människor ska bryr sig och säger "vad har hänt", "finns för dig","det är så synd om dig" eller "du kan prata med mig", så får man tillbaka svaret "jag kan inte säga" eller "äsch, ändå ingen som bryr sig". Ahhh, bara för att man vill att människor ska kommentera typ. Bara uppmärksamhet. 

Att inte kunna kontollera
Jag kan bli så upprörd över att jag inte kan ha koll på allt och kunna kontrollera allt. Jag vill kunna påverka så mycket här i livet, men det går ju itne så klart. Till exempel när människor får lämna denna värld alldeles för tidigt, jag kan bli arg på mig själv för att jag inte kunde finnas där och hjälpa.

Sen finns det ju hur många andra saker som helst som upprör mig, olyckor, mobbning, krig, orättvisor, livshotande sjukdomar, barn som är sjuka och inte mår bra, våld och ja, listan kan bki hur lång som helst.

Finns ju även småsaker, klädkris, nagellack som blir utanför naglarna, dåliga hårdagar och så vidare och vidare. Tror att man blir upprörd av nästan allt.

Jag har en favoritplats som finns ganska nära min mammas hus. Dit brukade jag alltid gå eller cykla och sitta eller stå och bara vara. Se ut över en stor bäck och tänka. Om jag var arg, ledsen eller inte hade något att göra gick jag dit. Det lugnade mig och jag kände mig alltid bättre när jag gick därifrån. Än idag kan jag återvända dit, det händer inte så ofta då jag inte har tid eftersom jag inte längre bor där. Men när jag var yngre kände jag mig trygg där. Ett riktigt fint ställe!

Jag har nog även hittat en favoritplats till, igår! Jag jobbade på en förskola någonstans i Nacka och på min rast tog jag en promenad i det fina vädret. Gick in på en stig och voilà, där var det, typ det mysigaste och vackraste ställe jag varit på. Kanske inte, men det kändes så lugnt och det var så härligt att slå sig ner på en brygga som fanns där. Det var någon slags badplats, men det var ändå ett ställe jag skulle kunna gå och rensa mina tankar till. Vilket jag gjorde även idag när jag hade rast. Åhhh, vad det var härligt!

Så mina favoritplatser ligger lite i skogen, lite avlägset från trafik och annat. Lugna och fina platser och ganska ofta där det finns vatten. Kanske vattnet som gör att man blir lugn..nej, jag vet inte. Dessa platser är i alla fall platser jag vill återvända till och är mina favoritplatser!