Jag orkar inte

Det finns människor som är så jobbiga att man inte klarar av dem. Jag tror jag svimmar, jag vet inte vad jag ska göra. De tror ingenting har förändrats, att ingenting kan förändras. Men någongång i livet förändras man, åtminstone en liten liten del av personligheten förändras. Människor förändras hela tiden, vissa växer och gör något, vissa stannar och står still. Det är ju självklart att man måste växa, man vill inte stå kvar på ett ställe i ett stadium. Jag skulle i alla fall fått spunk, oxh det har jag redan fått. man behöver inte alltid visa att man är den där lilla ängeln alla tror man är, man behöver inte alltid vara den som är lydigast eller den som alltid kommer i tid och är punktligast. Man uppskattas ändå. Man kan inte alltid agera vuxen, man måste få ha sina stunder då man är barnslig och kan släppa loss lite. Man måste kunna leva lite! "Att alltid vara en smula barn är att vara verkligt vuxen" Så sant så sant. Jag vill bara skaka på er och säga att det går att ha roligt, både utanför och i skolan. Man behöver inte alltid vara döseriös på allt man gör, det går liksom inte.
Jag orkar inte hela tiden sitta instängd och glo på datorn, jag orkar inte bara sitta. Jag vill träffa andra, få nya bekantskaper. Jag vill vara social mot andra människor, det går inte om man sitter instängd. Jag vill kunna göra både och, ibland bara sitta och ibland umgås. Kan ni inte acceptera det, kan ni dra. Man kan umgås med olika, så är livet. Man står inte alltid fastklistrad vid samma typer av människor, man måste kunna röra sig. Man skaffar sig nya bekantskaper hela livet och självklart kan man umgås med med "gamla" bekantskaper samtidigt som man umgås med de "nuvarande" och "nya" bekantskaperna. Det är mänskligt, det är vanligt. Det är så livet fungerar. Lär er det, förstå det.
Over and out. Godnatt.
Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0