Saknaden kommer aldrig försvinna.
Jag saknar min morfar så oerhört mycket. Han kan inte se mig växa upp, träffa mina barn. Han kommer inte uppleva det jag kommer göra i livet. Han fick inte se mig springa lidingö tjejlopp. Jag skulle så gärna vilja att var där och tittade på mig och jag vet att han skulle vara sååå glad om han skulle vart där. När jag får barn kan jag inte visa upp dem, och det är något som jag alltid velat göra. Säga "nu ska vi åka till gammelmormor och gammelfarfar", det kan jag inte nu. Igår grät jag när jag skulle sova, bara för att min mormor och morfar inte längre finns hos mig i livet. Det slutar ganska ofta med att jag fäller någon tår när jag ska lägga mig, då alla tankar kommer. Saknaden är för stor och jag är för svag.
Kommentarer
Postat av: madelene
Du är inte svag. Man är inte svag för att man saknar eller gråter. Det visar på styrka och kärlek. Saknaden är något vi får bära med oss, saknaden och minnena. Du kommer kunna visa bilder och du kan berätta om din mormor och morfar. Att gömma tårarna och saknaden är inte bra. Vi måste prata om dem, minnas. Minnena måste bevaras levande,
Mikaela- du är en stark och underbar tjej. Glöm inte det. Du är Mikaela! Din mormor och morfar är och var otroligt stolta över dig, det kan jag lova! De var nog stolta över alla sina barnbarn på ett eller annat sätt.
Glöm aldrig att du är en underbar och älskad tjej!
Postat av: Fanny
<3 jag saknar också! saknar så många människor ibland så jag vet inte hur jag fortfarande kan sitta ihop
Trackback
