Saknaden kommer aldrig försvinna.
Jag saknar min morfar så oerhört mycket. Han kan inte se mig växa upp, träffa mina barn. Han kommer inte uppleva det jag kommer göra i livet. Han fick inte se mig springa lidingö tjejlopp. Jag skulle så gärna vilja att var där och tittade på mig och jag vet att han skulle vara sååå glad om han skulle vart där. När jag får barn kan jag inte visa upp dem, och det är något som jag alltid velat göra. Säga "nu ska vi åka till gammelmormor och gammelfarfar", det kan jag inte nu. Igår grät jag när jag skulle sova, bara för att min mormor och morfar inte längre finns hos mig i livet. Det slutar ganska ofta med att jag fäller någon tår när jag ska lägga mig, då alla tankar kommer. Saknaden är för stor och jag är för svag.
Please take my hand.
Är mycket sliten efter helgen. Det började i torsdags med kajakhajk till dalsland. Paddlade typ 3 timmar med något litet stopp på torsdagen. Kom fram till en liten fin och mysig ö någonstans, packade upp, lagade mat och tände en brasa. Satt där vid den fina brasan och tuggade lite nötter och grilla marshmallows och helt plötsligt hugger sig visst lärarn i fingret med yxan. Lyckat. men det gick nog bra ändå. Sov i tält gjorde vi också, det var ganska kallt kan jag säga! Sen steg vi upp packade kajakerna och begav oss hemåt, paddlade drygt två timmar. Ganska jobbigt och segt. Men det var roligt :) När vi väl kom hem blev full fart hemåt, packa klart väskan och dra mig mot tåget till torsby. Men det gick det också. Helgen i torsby var super! Träffade fina vänner och skrattafe mycket. Blev inte mycket sova heller, som jag hade hoppats på. Men det blir att ta igen sig nu till helgen det. Nu blir det lite pluggande sen ska jag sova. Godnatt.
Åhh, just nu har jag panik. ...
Åhh, just nu har jag panik. Imorrn är det skolkort som gäller, och jag har panik. Vet inte vad jag ska ha på mig! Eller hur jag ska ha håret! Åhh, jag hatar skolkort. Varför ska det finnas? Vem vill se sig själv i en katalog liksom? Jaja, får väl lösa det på något sätt. Har rotat ut hela garderoben som jag så fint städade igår. Det är ju bra. Igår kväll gick jag ut och gick en liten sväng. Liten kanske inte är rätt ord, det var en rätt lång promenad ska jag säga. Plus att jag gick vilse på kronoparken. Jag hittade inte ut till vägen :o jag gick där på dessa småvägar som är överallt väldigt länge tills jag såg en buss. Då visste jag att jag skulle hitta vägen! Jag blev oerhört lättad! Men kronoparken är inte att leka med alltså. Nej, nu ska jag försöka få mig lite sömn så jag ser vaken ut på korten imorrn.
Orken finns inte.
Just nu tror jag att jag kommit in en deprimerad period. Jag orkar ingenting. Igår frågade till och med min lärare mig om det hade hänt något när vi var ute och paddlade kajak. Kanske såg det ut så för att jag låg så långt efter dom andra men ändå. Orsaken till det var kanske för att jag var lite nere hela dagen och för att jag var ganska bakfull. Men det berättade jag inte såklart.
Idag har jag inte gjort ett dugg. Vaknade, läste ur en bok, kollade film och sen kollade på one tree hill. Men jag släpade dock ut mig på en liten löptur, vilket var ganska bra eftersom jag snart ska spring lidingöloppet för tjejer. Men vad är det för liv egentligen? Sitta här i den lilla korkade lägenheten helt själv och titta på nån film eller serie. Hur tråkig och dryg får man vara? Men jag orkar seriöst inte göra någonting. Orkar inte få till mitt pm som ska vara klart på onsdag, orkar inte städa, orkar absolut inte diska just nu. Men det måste jag.
Men tänkte ändå försöka diska klart allt nu sen ta en snabb dusch och sen gå och köpa lite godis som jag ska sitta och äta denna fredagskväll. Det får jag väl göra? Det är ju trots allt fredag.
