eller det kanske man inte kalla det, men jo, faktiskt så gör jag det, lite i alla fall. Först känns det som att det är jättebra mellan oss, att vi står varandra nära, gör vi det egentligen? Känns inte så...kan jag lita på er? Kan jag lita på nån? Jag har fruktansvärt svårt att lita på folk, jag berättar nästan aldrig vad jag känner, hur jag mår. Det håller jag kvar inom mig, där är det säkrast! Jag säger att allt är bra med mig och bla bla bla. Egentligen vill jag bara skrika rakt ut. Jag släpper aldrig in någon riktigt nära..utan jag håller mig på ett visst avstånd, för tänk om det skulle bli något dumt? Om jag berättar något viktigt och personligt som plötsligt alla vet. Nu kanske det inte skulle bli så, men jag tänker på det sättet, det sitter där inne i mitt lilla huvud. Sårad är det värsta man kan bli, och jag har blivit det, och ju fler gånger man blir det desto mindre släpper man in andra människor. Först är allt jättebra, men som skiter fullständigt i en. Tack.verkligen snällt. Har jag gjort fel? Först är man ett "gäng" som umgås, men endast gör något med andra utanför. utan att säga ett ord.

Jag är även en sån person som tror att ingen tycker om en, att alla bara umgås med mig för att jag ska ha någon att vara med. Så har jag alltid känt i hela mitt  liv. Jag hoppas att det verkligen inte är så..men man vet aldrig. Nn gång borde jag väl få reda på det..eller?

jaja, men jag vet nu.

ha det bra.