Jag skulle gärna veta vad människor tycker om mig första gången de ser mig eller träffar mig. Bitchig? Dum? Snäll? Ful? Eller något annat. Det är något jag ständigt går och tänker på. Varje gång jag möter någon tänker jag "Gud, vad tänker han/hon om mig?" Alltid kommer jag fram till något negativt, inte ofta blir det positivt. Först kan det bli att jag tänker något bra, men sedan kommer jag fram till "Nej, så kan det inte vara. Varför skulle någon tycka så om mig" (Något bra alltså) Alltid blir det bara dåliga tankar som kommer. Jag har inte alls speciellt bra självförtroende..aldrig kan jag tro på mig själv. Varje gång något ska göras måste jag fråga någon annan om det kan vara så, om vad jag ska ha med och allt. Jag tror alltid att det ska gå dåligt på prov och inlämningar, jag är nästan säker på det..även om det blir ett hyfsat betyg så blir jag inte nöjd..kanske inte ens om jag får ett bra betyg. Om jag t.ex. får mvg på en uppsats så tänker jag "Men så bra kan jag väl inte fått. De kanske har satt mvg på mig för att vara snälla? Så bra kan inte jag skriva." Det är rätt så jobbigt, jag pressar nog mig själv väldigt mycket och sätter höga krav på mig själv fastän jag inte tänker på det själv. Jag tycker själv att jag inte har för höga krav på mig själv eftersom jag inte får som jag vill. Jag måste ju tycka att det jag göra är bra för att vara nöjd. Det är svårt. Även här blir det att jag tänker på vad andra tycker om mina betyg. När någon frågar vad jag fick vill jag inte säga det till dem egentligen, för tänk om de skulle tycka att man var dålig? De kanske tyckte det var jättelätt och fick bra. Jag jämför mig alltid med andra. Tänker att jag skulle vilja vara som dem för de är så bra på det, det och det. Vad är jag bra på? Inget? På varenda lektion vi har ska jag jämföra mig..varför jag inte jag vara så bra på att redovisa? Jag vill också kunna förstå så fort som de gör. hur ska jag klara universitet och allt annat som är framför mig om jag inte ens kan det här?

Jag undrar om de  här känslorna alltid kommer finnas. Det är väldigt jobbigt, man blir stressad av det. Man måste alltid vara mycket bättre än vad man är känns det som. Jag önskar att jag bara för en gångs skulle skulle kunna vara nöjd med något jag gör och vara nöjd med vem jag är. Mitt utseende, min klädsel och min personlighet. Kommer jag någonsin vara det? Jag har verkligen svårt att tro det, men det enda man får göra är väl att hoppas.