Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig så deprimerad, jag vet inte varför. Jag lyssnar på deprimerande låtar och gråter. Tårarna bara kommer. Det kan bara vara en liten sak, det behöver inte alls vara någon stor grej, nått som hänt för länge sen eller något annat. Jag har sådana stunder och jag vet inte varför. Det brukar vara ofta, jag brukar också drömma mardrömmar om det. Det är det värsta. Jag hatar verkligen det, det är absolut inte roligt.

Allt brukar komma på kvällarna, oftast gör de det. Visst kan det komma vi andra tillfällen också, men oftast på kvällarna.  Alla tankar kommer, oavsett vad det är. Om vänner, familj och ja, allt. Det är inte roligt att tänka på det, man ångrar så mycket man gjort. Man vill att saker och ting ska vara ogjort, att det aldrig skulle hänt. Man vill att andra ska sluta prata skit och inte bara hitta på en massa saker för att trycka ner en. Jag vill det! Att de ska fatta att jag inte vill prata om det, jag vill inte veta, jag vill inte komma ihåg.  Jag vet vad jag har gjort och ja, jag kanske ångrar det. Det värsta är att jag sagt det, men aldrig ska man sluta, nej, man bara skämtar om det. Om ni så gärna vill prata om det och skämta med andra behöver ni inte göra det när jag hör, det sårar mig, även om andra inte tänker på det. Men det känns! Försök förstå det. Det kanske inte är det lättaste, man brukar kanske inte tänka på det. Men jag orkar inte, egentligen bryr jag mig inte längre, eller det gör jag. Men jag försöker att inte visa det, jag skrattar bort det. Låtsas att det är bra, men det är det inte.