Jag saknar dig, allting vi gjorde. Vart är det nu? Varför skulle det bli såhär? Nu är allt borta. Jag vill att det aldrig skulle hända. Varför kan det inte bli som det var då? Jag vet inte vad jag ska göra heller, det känns meningslöst. Det känns som att du hatar mig, gör du det? Något jag inte förstår är hur det kunde bli såhär. Allt vi hade, allt vi gjorde, vart tog det vägen? Vart är det nu?

Jag har skuldkänslor för vad som har hänt, är det mitt fel? Eller vems är det? Bådas? Ditt? Jag vet inte, jag vet inte ens hur allt började.  Jag vill gärna veta det, kommer jag någonsin få reda på det? Jag är så feg så jag vågar inte fråga, jag gör det du säger till mig att göra. Jag gör så med alla, jag vågar inte säga emot. Dumt, jag vet, men jag kan inget annat göra. Jag önskar jag vågade stå på mig, säga vad jag tycker. Inte bara hålla med något som jag inte alls tycker är bra.

Du säger att jag har sårat dig, men vet du att du har sårat mig med? Alldeles för många gånger. Tar upp ämnen som jag tror du vet att jag inte vill höra. Det sårar mig. Men det är en sak somverkligen stör mig, det sårade mig nästan mest att höra. Att du inte sagt något. Att du ens gjorde det.  Allt du hade sagt till mig, det kanske bara var lögner? Jag skulle aldrig göra något sådant mot dig. Aldrig. Även om jag så ville göra det skulle det inte falla mig in att göra det. Jag tror att jag alltid kommer att minnas det, inte lätt att glömma i alla fall. Det känns i mitt hjärta fast det var ett tag sedan.  Men jag ska säga att det känns ändå.