Helgen har varit den sämsta! Snart kommer väl hela släkten komma in på sjukhus. :/

Igår hade jag, Anna och mamma tänkt äta tackos, jag och Anna började laga maten. Mamma var tvungen att åka till Sysslebäck för att hämta några bär eller nått, eftersom det var någon som hade ringt och sagt att hon skulle komma och hämta dem. Maten blev färdig och jag och Anna tänkte väl att mamma snart skulle komma hem, men hon kom aldrig. Vi försökte ringa till henne, men det var upptaget. Vi satt och väntade i ungefär 40 minuter kanske, kommer inte riktigt ihåg. Sen ringer det, det är min moster, Maria, som ringer. Hon säger att mormor fått en hjärnblödning och att mamma är där och hjälper henne. Jag lägger på luren och säger till Anna att vi måste springa dit. Men all mat? Katterna? Vi skiter i det, ställer för köttfärsen och springer hela vägen. Ser att mormor ligger på backen och mamma bredvid. Hur ska jag orka titta på dem? Tårarna kommer fram lite. Mamma säger att vi måste hämta filtar åt henne, för hon har luggit ute ett bra tag! Hon var alldeles blåfrusen om händerna när mamma kom. Hon säger att ambulansen var i Likenäs och skulle komma snart. Vad skulle ha hänt om det inte skulle finnas en ledig? Det blåste riktigt kallt också, jag hade inte varit ute länge, men frös ändå. Men mormor då? Hon låg kanske ute i några timmar, jag ska verkligen inte klaga! Det känns som en evighet innan ambulansen kom. Mormor kunde iaf prata, men sluddrigt, hon hade ont, men det värsta var att hon inte kunde röra på vänster sida, inte benet, inte armen, hon hade ingen känsel alls! De la henne på båren och när de satte henne upp började hon kräkas. Hon hade ramlat och slagit i huvet så hon hade ett sår på näsan och ett på huvet, men det var väl ionte direkt därför.

De skulle åka direkt till Torsby med henne, så vi åkte efter med bilen. Var tvungen att åka hem och byta kläder, hade underställ på mig. Sa att vi skulle äta lite också, men min matlust hade försvunnit. Satte oss i bilen och hämtade Pia, en moster,  och åkte till Torsby.  Gick in på akuten och väntade på att få träffa mormor, vi satt där ett bra tag och väntade. Jag blev tröttare och tröttare. Klockan var nte så mycket men jag är sjuk och kan knappt andas.

Sen fick vi gå in till henne, hon var inte direkt vaken, men hon svarade när vi pratade med henne. Det var hemskt att se henne. Hon kunde inte ens öppna ögonen! Vi fick sitta där inne i nån timme innan doktorn kom och kollade på henne. Kollade känseln igen, men hon kunde varken lyfta eller känna på vänster sida. men hon sa själv att hon kunde lyfta på den, det kändes i hjärtat på en! Sen sa att hon att de skulle röntga hennes huvuv och se vad det var som hon hade fått. Och som tur var kunde de röntga henne direkt, fick vänta en liten stund till innan de kom och hämtade henne.

De kom tillbaka med henne och sa att doktorn skulle komma snart, men dröjde ett tag det med. Så fick sitta och vänta och frågade mormor några saker. Det var jobbigt. Sen kom doktorn äntligen och sa att det var en stroke som höll på att utvecklas, jag förstår inte så mycket av det men man vill ju ändå veta! Det var en rätt så stor en också, inte bra! Sen bestämde vi att vi skulle åka hem och komma tillbaka imorrn (idag) igen. Så att min kväll bestod av ledsamhet och många, långa timmar på akuten.

Du skulle ju bara ut och hämta ved, hur ramlade du? snubblade du på en sten? Fick du stroken innan du ramlade? Eller efter? När du hade slagit i huvet? Åhhh, jag fattar inte hur du klarade att ligga därute i kylan. Du försökte ta dig upp, kravla dig till upp till huset. Men det var för långt. Jag önskar jag hade gått till dig.

Idag igen åkte vi och hälsade på henne, ingen förbättring, förutom ögonen kanske. Hon kunde öppna dem lite iaf. Det var hemskt att se henne! Hon hade så ont och hon kunde fortfarande inte röra eller känna nånting med vänster sida. Verkligen inte roligt! Morfar ligger ju i Karlstad och är sjuk han med. Hur ska han ta det här? Han är på bättringsvägen lite iaf.  Han kunde sätta sig upp på sängkanten alldeles själv! Strongt! Han kommer bli helt förstörd när han hör att mormor ligger i Torsby :(

Nu måste ni båda bli friska! Jag orkar inte mer nu. Jag älskar er! <3

Imornr blir det av till Karlstad, se hur morfar är. Doktorn hade sagt att han kanske skulle få komma hem, och nu ska han få höra det här? Nej, jag vill inte ens tänka tanken hur det kommer kännas. Jag skulle inte klarat det!